Skolstart

Tänk vad tiden går fort...Kommer ihåg när jag höll Emelie och Ida som nyfödda, känns som det var igår...
Likadant känns det med att de båda numera går på högstadiet, slutade ju nyss själv nian;))

De är så underbart fina mina små tjejer, de har börjat ställa upp hemma, ska inte säga att det är bra än men det är mycket bättre:)

De älskar verkligen oxå att ha Shiwa här, det gosar med henne så hon blir yr i bollen tror jag:)

Fick ett litet ekonomiskt uppsving idag så jag ska nog investera i lite kläder samt kolla upp lite mer om resan till Manchester, längtar så det inte är klokt...:))

Nästan så jag undrar om min timme på kyrkogården igår med mina tankar har blivit "bönhörda" för jag mår dessutom för första gången på månader riktigt jäkla bra...
Känns som mina beslut jag fattat gällande många ting är det rätta och att jag äntligen fått sinnesfrid...

Får ju se, det har ju trots allt bara gått ett dygn ännu..haha men det känns verkligen annorlunda denna gången:))

Nu ska jag snart iväg på Idas föräldramöte, men hur de nu kan lägga ett föräldramöte första skoldagen är för mig en gåta men å andra sidan är ju fan inget sig likt sen en annan gick i skolan..:))

Vill återigen passa på att tacka mina vänner, ni vet vilka ni är...ni som lyssnat, ni som tröstat, ni som ringt och frågat hur det är...Ni som skickat det lilla smset, mailet eller chatten...Stor kram till er, ni vet vilka ni är:)

Jobbig

dag detta men den gjorde verkligen nytta...
Jag tog med mig den lilla hunden som jag vaktar på en riktig lååångpromenad som slutade men en stilla stund på nästan en timme vid min mors grav. Där satt jag och grinade och talade med henne...
Saknar henne så det gör ont och jag gråter när jag skriver detta oxå...

Jag har inte besökt hennes grav på säkert över 5 år, tycker det är jättejobbigt men idag kände jag att jag bara ville försöka vara så nära henne som jag kunde.
Min mamma var en underbar människa som alla mina kompisar i tonåren kan intyga.
Hon satt med oss på nätterna, spelade kort och fikade med oss.
På hennes begravning kom 14 vänner utan att jag ens bjöd dem det visar ju vilken uppskattad person hon var.
När hon gick bort försvann vårt nav i vår familj, har inte speciellt bra kontakt med min familj vilket känns för jävligt för det är ju lika mycket mitt eget fel.

För när man har mått som jag gjort nu den sista tiden så hade det varit skönt om man hade haft några nära men av nån anledning så är det i stort sett bara nya kontakter som visat att de bryr sig, kanske inte har hunnit trötta ut dem, vad vet jag??

Men timmen vid graven gjorde susen och många beslut togs, alla kommer säkert inte uppskattas men det är dags att jag börjar tänka på mig och inte på andra för varför ska jag ställa upp på andra när jag inget får tebax...
De som funnits där och visat vad vänskap innebär kommer jag alltid finnas till för de andra får fan klara sig själva för det verkar de gör rätt bra...

Jag vet ju allafall att jag tydligen måste förändra mig, har ju förstått det men ska det vara så egentligen och vill jag ens vara än med människor som inte köper mig för den jag är...??

En lustig sak är ju att när jag var tokfet blev jag inbjuden till diverse fester men nu är det inte allt för ofta, kan det vara för att de visste att jag sa nej tidigare, nu vill jag ju roa mig eller ville roa mig...

Har ju bestämt mig för att nu när jag fått denna chansen med kroppen så ska jag verkligen göra allt nu för att bli riktigt vidrig fit:))

Sitter oxå nu och kollar av för den resan jag vann, fan va gott det ska bli att bara komma bort och träffa alla goa "fellow reds".

Har lärt känna en del goa nya människor oxå, känns som det finns ett ljus äntligen i tunneln allafall:))

Har

varit tyst jag vet men jag har inte så mycket att skriva om nu när det mesta känns bra...
Jag har tagit så många steg framåt nu och känner stor tillförsikt tack vare mina vänner och deras stöd, både de gamla och de nya som poppat upp den senaste tiden:)))

Tränandet rullar på av bara fan, jag sköter kroppen exemplariskt, inte en cigg på över en vecka nu och det känns kanon:)

Känner mig stark och märker att såväl självförtroendet som självkänslan växer och jag inser äntligen att jag fan inte är en tjockis längre, det trodde jag aldrig:))

Nu ska jag ta för mig av livet som aldrig förr, allt som får mig att må dåligt ska jag koppla bort, se upp världen för nu jävlar...hahahahaha

Ska försöka bli bättre att skriva men jag har ju alltid skrivit när jag mår skit och inte när jag mår bra:))

Men vafan, nu är jag under tresiffrigt...sug på den ni;)))

*

Det är så svårt för den som älskar att gå brevid den som bara tycker om.

Tjosan hejsan

Jamen vafan så härlig dag idag... Mycket vackert väder, roligt på jobbet, trevliga kunder sen en underbar fikastund med storasyster och kusiner som jag inte sett på många år:)

Känner mig väldigt uppskattad på så många sätt nu, tycker det är så underbart jäkla kul att saker och ting kan vända så snabbt...

Fick ett bra tips igår av en nyfunnen vän att jag ska fortsätta vara glad för det gör en mycket attraktivare och jag märker ju att det stämmer så inte fan ska jag deppa ner mig mer för saker jag allafall inte kan påverka.

Exakt så tänkte jag innan årsskiftet och det är det jag ska komma tebax till...

Så jag önskar alla goa samma livsglädje som jag har nu...:))

Idag

är ingen bra dag...Magen strejkar, känner mig ledsen som fan men ändå skönt att jobba igen...

Kanske har med att göra att jag inte rökt på hela dagen, lite stolt faktiskt;))

Blev en rätt bra dag till slut...

Förlorar man vänner dyker det tydligen upp nya...

Nu ska jag allafall sova:))))))))